De Kosmiska Skaparprinciperna
Morfogenetiska Effektkonstanter
– Översikt –
Therner & Löth
Kort Introduktion: Moderenergin, den primära grundenergin (se ”De Kosmiska Kvalitativa Grundenergierna”) innehar och verkar via en rad så kallade Kosmiska Skaparprinciper, även benämnda morfogenetiska effektkonstanter; formgivande och strukturerande krafter som upprätthåller och organiserar livet och verkligheten. Vi kan empiriskt observera verkningarna av dessa morfogenetiska effektkonstanter bl.a. i form av det vi benämner naturlagar och naturkonstanter med deras oerhört finstämda precision och exakthet etc. Det så ytterst korrekt fungerande manifesterade multidimensionella Kosmos är ett resultat av de kosmiska skaparprinciperna.
De Kosmiska Skaparprinciperna/ morfogenetiska effektkonstanterna fungerar som ”transformationsprocesser”, vilka resulterar i kontraster till den bakomliggande initiala verkligheten (X0-naturen):
X0 X1 + X2 X3 ( X3 obj. och X3 subj.)
• Helhet → Livsenheter, separation (uppdelning i enheter/ kvantar)
• Tomhet → Energi/ materia
• Stillhet → Rörelse
• Oändlighet → Rum, avstånd
• Evighet → Tid
Det ska betonas att skaparprinciperna samverkar (dvs. de verkar alltså inte självständiga och oberoende av varandra). Alla effekter av skaparprinciperna beror på interaktion mellan flera principer. Martinus namngav de olika skaparprinciperna utifrån de speciella effekter respektive princip genererar i den fysiska värld vi känner och upplever samt effekterna av deras närvaro och aktivitet i våra kroppar och vårt medvetande. I sammanställningen nedan beskrivs huvudeffekterna av olika skaparprinciper. Det ska också tilläggas att det finns fler skaparprinciper än de som presenteras nedan.
Den primära och överordnande kosmiska skaparprincipen – den så kallade Split/ uppdelningen av moderenergin (the Split/ division of the mother energy); den eviga, ständigt pågående automatiska uppdelningen och konverteringen av moderenergin med det lagbundna strukturerade cykliska flödet av de sex grundenergierna/ arbetsenergierna i sex olika specifika kombinationer ska ses som den primära och överordnade skaparprincipen* . Denna split/ uppdelning av moderenergin utgör en av de grundläggande förutsättningarna för alla former av skapande.
* Definition av Per Bruus-Jensen och Therner & Löth
Polprincipen – effekt: alla polära tillstånd, t.ex. plus/minus, nord/syd, hankön/honkön, sändning/mottagning av energi, dvs. ger Jaget (X1) möjlighet att sända energi och mottaga energi. Utgör alltså en förutsättning för att 1. skapa, dvs. sändning av energi; utåtriktad verksamhet, manifestation och 2. uppleva, dvs. mottagning av energi; inåtriktad verksamhet, perception.
Den s.k. maskulina resp. feminina polen är också avgörande för sexualitet och kön samt nödvändiga för fysisk fortplantning.
Kontrastprincipen – effekt: alla kontraster och motsatsförhållanden, t.ex. dag/natt, ljus/mörker, svart/vitt, surt/sött, gott/ont, vackert/fult, glädje/sorg etc. Kontrastprincipen innebär enkelt uttryckt skillnader och variationer i de kvalitativa grundenergiernas frekvenser, vibrationsfält och kombinationer, och är en absolut förutsättning för att något överhuvudtaget ska kunna registreras och uppfattas av någon – utan kontrast ingen upplevelse. Kontrastprincipen innebär i grunden statiska kontrastförhållanden som gradvis blir dynamiska genom samverkan med förändrings- och förnyelseprincipen, se nedan.
Subprincip:
– Förändrings- och Förnyelseprincipen/ Hunger- och Mättnadsprincipen: specificerar urbegäret, viljeföring, intention, målinriktning, förnyelse och variation av livsupplevelse, utveckling, dynamiska kontrastverkningar, förändrings- och förnyelseeffekter både externa (omgivning, miljö) och interna (mentala, psykologiska), samt i den individuella organiska strukturen, organismutveckling. Som framgår av namnet på principen kan den lite förenklat illustreras med hungerfas, följd av mättnadsfas, följd av ny hunger, ny mättnad, ny hunger …(se eng. diagram-CR) .
Perspektivprincipen – effekt: alla perspektiviska effekter, tex. proportioner, dimensioner, graderingar, hierarkiska system, m.m. Genom perspektivprincipen upplever vi förhållanden i tillstånd, storlek och avstånd m.m. Kan enkelt illustreras med storleks och avståndsförhållanden i rum och tid, t.ex. upplevelsen (X3 subj.) av att ett objekt blir mindre i takt med att avståndet till objektet ökar, och upplevelsen av dåtid, nutid, framtid, upplevelsen av en början och ett slut.
Det är omöjligt att uppleva den obegränsade initiala verkligheten (X0-naturen) som den är, dvs. oändlighet, evighet, tomhet, stillhet, helhet. Perspektivprincipen innebär att Jaget (X1) upplever verkligheten i form av begränsningar, vilket utgör en av förutsättningarna för perception och livsupplevelse (X3 subj.) All upplevelse är transformerade och begränsade versioner av den obegränsade X0-naturen.
Rörelseprincipen – effekt: alla former av rörelser. Allt skapat (X3) är uttryck för liv och innebär rörelse. Skapelse innebär energiomsättning och manifesterar sig i praktiken som rörelse, de fem universella rörelsearterna: 1. stamrörelsen (den primära rörelsen) innebär positionell rörelse ”från A till B” och de fyra avläggarrörelserna (härledda från stamrörelsen), vilka vi känner som 2. rum, 3. tid, 4. transformation/ förändring/ förvandling, 5. materia.
Stamrörelsen har både objektiv och subjektiv status, medan de fyra avläggarrörelserna är subjektiva versioner (X3 subj.) och därmed alternativa representationer av den objektiva stamrörelsen (X3 obj.), transformerade av X1 i interaktion med X2.
Martinus betonar att rörelse är livets främsta kännetecken – och vidare att alla rörelser i det oändliga Kosmos neutraliserar varandra, vilket bekräftar den bakomliggande och alltomfattande X0-naturen dvs. tomhet och stillhet.
Kretsloppsprincipen – effekt: strukturerar rörelse i kretslopp, alla former av kretslopp. Alla rörelser sker i kretslopp. I absolut mening finns inte den raka eller räta linjen, då den alltid utgör en del av ett kretslopp. Alla rörelsearter i Kosmos befinner sig i cirkelbanor, dvs. varje rörelse formar en cirkelbana – Lagen för rörelse, (Martinus symbol no 15). Om energierna inte var bundna i kretslopp, skulle det inte finnas något liv.
Subprinciper:
– Reinkarnationsprincipen: under perioder av vår eviga evolutionsprocess lever vi växelvis i en fysisk värld och i en parafysisk värld, under dessa perioder är reinkarnation en nödvändighet. Reinkarnationsprincipen fungerar bl.a. som ”livsförnyare” (utbyte och förnyelse av fysiska kroppar) i den fysiska världen, och är viktig för oss i vår utveckling mot högre livsformer.
– Karma eller Ödesprincipen: allt, både positivt och negativt, vi ”sänder ut” (handlingar, tankar, känslor mm) kommer förr eller senare tillbaka till oss. Energierna återvänder alltid i en eller annan form till sitt respektive upphov – Lagen om orsak och verkan/ Karmalagen/ (Ödeslagen).
Livsenhetsprincipen/ Materia- och Livsenhetsprincipen – effekt: uppdelning av helheten och strukturering av energi i enheter, organisering och strukturering i livsenheter (energienheter, livskvantar) t.ex: elementarpartiklar, celler, organ, organismer, planeter, solar, galaxer. Livet organiserar sig som ”liv inuti liv”, och därmed i gemensam interaktion och ömsesidigt beroende. Alla levande varelser är odödliga livsenheter i det oändliga, multidimensionella och alltomfattande Kosmos.
Martinus illustrerar livsenhetsprincipen symbol nr 7, inledande resumé: ”Världsalltet, Kosmos är en oändlig enhet; ett alltomfattande levande väsen som består av alla existerande levande väsen. Dessa är organiserade som Liv inuti Liv. Det vill säga att varje väsen både är ett makroväsen som ger livsrum åt mikroväsen – och ett mikroväsen som får livsrum av ett större makroväsen. På det sättet är alla levande väsen orubbligt livsbetingande för varandra.” – En organisk och holistisk struktur.
Livsenhetsprincipen är ansvarig för den manifesterade verklighetens fraktala natur, dess uppdelning i enheter av alla former, inklusive levande varelsers organismer. Med andra ord betyder detta att det levande Kosmos på det manifesterade planet, har delat upp och strukturerat sig i livsenheter; tre-eniga ”livskvantar” dvs. levande varelser. Komplementariteten helhet/enhet och dualitet/separation, samt ”the Structure of Entanglement” (strukturen för ”sammanlänkning”) beror primärt på livsenhetsprincipen.
Subprincip:
– Organismprincipen: innefattar sju olika huvudprinciper för organismer. Dessa sju huvudprinciper upprepar sig i förnyade och variernade versioner i det oändliga, både ”uppåt” i makrokosmos och ”neråt” i mikrokosmos. De sju grundläggande organismprinciperna är för oss kända som följande ”enheter”: 1. elementarpartiklar, 2. celler, 3. organ, 4. organismer, 5. planeter, 6. solsystem, 7. galaxer. Det finns åtskilliga mellanprinciper och variantprinciper, utöver de nämnda sju huvudprinciperna.
Talangkärneprincipen – effekt: alla former av ackumulering av upplevelser, erfarenheter, färdigheter och egenskaper m.m. i stabila lagringsenheter s.k. talangkärnor. Talangkärnor är unika, organiska ackumulerings- och lagringsenheter med olika former av bearbetnings- och styrningsfunktioner. Talangkärnorna ackumulerar och lagrar alla våra individuella upplevelser, erfarenheter, färdigheter och egenskaper etc. så att vi kan återanvända och utveckla dem vidare och ta med oss dem från liv till liv. Talangkärnorna utgör en absolut förutsättning för alla livsformers utveckling och evolutionsprocesser.
Mycket översiktligt uttryckt kan talangkärnorna generellt beskrivas som organiska, parafysiska kraftcenter som innehåller erfarenheter, färdigheter, egenskaper, förmågor m.m som ett levande väsen har utvecklat och förvärvat inom vissa områden under sin eviga existens. Dessa erfarenheter, färdigheter, egenskaper, etc. är transformerade till kodifierade vibrationsmönster som innehåller de ”data och program” som respektive talangkärna ”hanterar och administrerar”.
Det är tre huvudgrupper av talangkärnor: 1. minnestalangkärnor, 2. manuella aktivitets-organtalangkärnor, 3. autonoma organtalangkärnor, (kort beskriva nedan) samtliga finns i det s.k. ödeselementet i evighetskroppen (område d (Xom3)). .Ödeselementet med tillhörande talangkärnor kan liknas vid en organisk hårddisk med holografisk struktur och oändlig kapacitet där bearbetning, ackumulering och lagring sker.
– Minnestalangkärnor (M-TK) lagrar erfarenheter och minnen från individens löpande livsupplevelse. M-TK har stor betydelse för perceptionsprocessen och skapandet av qualia och livsupplevelse. Tillsammans bildar M-TK ett unikt individuellt perceptionsarkiv/ förnimmelsearkiv där alla våra tidigare upplevelser är lagrade. Informationen som finns ackumulerad i dessa M-TK ger resonans till nya inkommande objektiva impulser och påverkar hur vi transformerar, tolkar och reagerar på stimuli, dvs transformation av objektiv verklighet till subjektiv verklighet (the Reality-Consciousness Transformation Process, X-RCT Process).
Minnestalangkärnorna bearbetas ständigt (under moderenergins inflytande) och genomgår med tiden en kosmisk kemisk process som resulterar i speciella ”förädlade” M-TK benämnda guldkopior”. Dessa guldkopior ger upphov till ett tillstånd av lycka och intensiv njutning, vilket dominerar i salighetsriket/ mineralriket.
A-stadium, intressestadium; individen har ett intresse/önskan – dagsmedeveten vilja och önskan, begär att nå en bestämd funktion eller färdighet.
B-stadium, träning/övningsstadium; individen engagerar sig, tränar – dagsmedveten aktiv träning, strävan och övning vilket stimulerar talangkärneuppbyggnanden.
C-stadium, automatfunktionstadium; individen har uppnått färdighet – ”genistadium”, funktionen/ färdigheten har blivit automatfunktion, dvs. fungerar automatiskt, det behövs ingen dagsmedveten koncentration för utförandet.
Utveckling- Beskydd- och Föräldraprincipen – effekt: alla former av utveckling (ex.vis fysisk, biologisk, psykisk, emotionell, intellektuell), beskydd, föräldraskap, vård och omsorg, ledarskap, guidning, undervisning, skola och utbildningssystem, etc., principen innebär också ett övergripande beskydd och ansvar för all form av utveckling i större perspektiv inklusive evolutionen. I detta sammanhang bör nämnas det Martinus kallar den ”religiösa principen”. Denna innebär vägledning via så kallade världsimpulser från högre tillvaroplan/ existensplan, som också förmedla på jorden via ”lärare/ föregångare” inom olika områden, successivt anpassade till vår nuvarande utvecklingsnivå. Denna guidning stimulerar medvetandeutvecklingen från ett trosstadium; tron en gudom, vidare till materialism och ateism, och därifrån till kosmiskt medvetande. Från tro till vetande …
(Martinus benämner denna princip ”Världsåterlösningsprincipen” och även ”Föräldraprincipen”, NCP X-AIONS, Therner & Löth använder begreppet ”Utveckling- Beskydd- och Föräldraprincipen”).