ONTOLOGI II – Del III
X-Strukturen – Reinkarnation och den Sexuella Evolutionen
– Therner & Löth –
Observera!
Denna sida innehåller endast de delar av ONTOLOGI II – Del III:
The X-Structure – Reincarnation and Sexual Evolution, som är översatta till svenska.
I övrigt hänvisas till den engelska sidan Ontology II – Part III.
Talangkärneprincipen – effekt: alla former av ackumulering och lagring av upplevelser, erfarenheter, färdigheter, egenskaper med mera samt program för automatisk utveckling av organismer, i stabila lagringsenheter så kallade talangkärnor.
Talangkärnor är unika, organiska ackumulerings- och lagringsenheter med olika former av bearbetnings- och styrningsfunktioner. Talangkärnorna ackumulerar och lagrar alla våra individuella upplevelser, erfarenheter, färdigheter och egenskaper med mera, så att vi kan återanvända och vidareutveckla dessa och ta med oss dem från liv till liv. Talangkärnorna bildar och utvecklar ständigt ett specifikt individuellt paragenetiskt kraftfält som har mycket stor betydelse för varje reinkarnationsprocess som individen genomgår. En speciell typ av talangkärnor lagrar program för automatisk utveckling av organismer. Talangkärnorna utgör en absolut förutsättning för alla livsformers utveckling och evolutionsprocesser.
Mycket översiktligt uttryckt kan talangkärnorna generellt beskrivas som organiska, parafysiska kraftcenter som innehåller erfarenheter, färdigheter, egenskaper, förmågor med mera som individen har utvecklat inom vissa områden under sin eviga existens. Dessa erfarenheter, färdigheter, egenskaper etc. är transformerade till kodifierade vibrationsmönster som innehåller de ”data och program” som respektive talangkärnor hanterar och administrerar.
Det finns tre huvudgrupper av talangkärnor: 1. minnestalangkärnor, 2. manuella aktivitets-organtalangkärnor, 3. autonoma organtalangkärnor, (kort beskriva nedan) samtliga finns i det så kallade ödeselementet i evighetskroppen (område d (Xom3)). Ödeselementet med tillhörande talangkärnor kan liknas vid en organisk hårddisk med holografisk struktur och oändlig kapacitet där bearbetning, ackumulering och lagring sker i dessa tre olika grupper av talangkärnor.
– Minnestalangkärnor (M-TK) lagrar erfarenheter, minnen från individens fortlöpande livsupplevelse. M-TK har stor betydelse för perceptionsprocessen och skapandet av qualia och livsupplevelse. Tillsammans bildar minnestalangkärnorna ett unikt individuellt arkiv som kan beskrivas som en enorm informationsbank kallad perceptionsarkivet där våra tidigare upplevelser finns lagrade. Perceptionsarkivet innehåller därmed ett oerhört omfattande referensmaterial. Kort beskrivet ger den lagrade informationen i M-TK ”resonans” till nya inkommande objektiva impulser via våra fysiska sinnen, syn, hörsel etc., och påverkar hur vi transformerar, tolkar och reagerar på olika former av stimuli – dvs. hur vi transformerar objektiv verklighet till subjektiv verklighet, vilket är en central del av den så kallade Reality-Consciousness Transformation Process – X-RCT Processen.
Minnestalangkärnorna bearbetas ständigt under moderenergins inflytande och genomgår med tiden en kosmisk kemisk process som resulterar i speciella ”förädlade” M-TK benämnda guldkopior. Dessa guldkopior ger upphov till ett tillstånd av lycka och intensiv njutning, vilket dominerar i salighetsriket/ mineralriket (minnesplanet – Memory plane – eng).
– Manuella aktivitets-organtalangkärnor (MAO-TK) lagrar inövade och inlärda aktivitetsprogram, dvs. färdigheter som individen bygger upp och utvecklar via träning, (tex. att cykla, läsa, spela instrument, vissa kroppsfunktioner, mm.). Uppbyggnad och utveckling av MAO-TK innefattar tre huvudstadier, mycket kortfattat beskrivna nedan:
A-stadie, intressestadie; individen har ett intresse – dagsmedeveten vilja, önskan, ett begär eller behov av att nå en bestämd funktion eller färdighet.
B-stadie, träning/övningsstadie; individen engagerar sig, tränar – dagsmedveten aktiv träning, strävan och övning, vilket stimulerar talangkärneuppbyggnanden.
C-stadie, automatfunktionsstadie; individen har uppnått en färdighet, en förmåga som blivit automatiserad – individen behöver då inte någon dagsmedveten koncentration för själva utövandet, exempelvis att gå, cykla, läsa med mera och har därmed utvecklat en automatfunktion. Den optimala nivån på detta stadie kan beskrivas som genistadie.
– Autonoma organtalangkärnor (AO-TK) lagrar information för skapandet och utvecklandet av parafysiska och fysiska organismer. AO-TK är avgörande för hur allt liv tar sin form, växer och utvecklas på sitt specifika sätt (avfärdar den traditionella teorin om att alla utvecklings och komplexa formskapande processer enbart är genetiskt programmerade). De primära utvecklings och formskapande processerna med all dess underliggande information finns ackumulerade i de autonoma organtalangkärnorna och aktiveras på parafysiska nivå när reinkarnationsprocessen börjar.
De autonoma organtalangkärnorna skapas på parafysiska existensplan (Intelligence plane – eng. och Intuition plane – eng.) inför den kommande övergången till en ny organismprincip. Dessa nya AO-TK är specialiserade och anpassade för den nya organismstrukturen med dess grundläggande och essentiella funktioner, egenskaper och framtida utveckling. De nya AO-TK innehåller kompletta program som senare aktiveras och fungerar fullständigt automatiskt i den nya organismprincipens realisering i fysisk materia, vilket sker helt utan individens dagsmedvetna viljeföring och medverkan.
Talangkärneprincipen och Talangkärnorna
– Sektion II Fortsättning –
Detta avsnitt är en direkt fortsättning på texten ovan och inkluderar också en kort sammanfattning, samt berör reinkarnation, evolutionära perspektiv, med mera.
- Talangkärnorna fungerar som lagringsenheter och är unika för varje individ (varje levande varelse oavsett livsform).
- Talangkärnorna utgör en grundläggande förutsättning för allt liv, all utveckling och alla evolutionära processer.
- Talangkärnorna skapar en individuell informationsbank, det så kallade perceptionsarkivet.
- Talangkärnorna bygger upp och utvecklar ständigt ett individuellt paragenetiskt kraftfält.
Vi hänvisar också till följande video som också belyser talangkärneprincipen: Consciousness Independent of The Physical Body, Reincarnation and Evolution: The X-Structure – The Nature of Life and Reality.
För att kunna förstå talankärnorna och deras funktioner är det helt grundläggande att ha kännedom om hela organismkomplexet med dess tre olika kroppsstrukturer eller organismstrukturer, samt begreppet dagsmedvetande och nattmedvetande – Appendix link 6: Organismskomplexet och begreppen dagsmedvetande och nattmedvetande (kompletterande text till presentation av talangkärneprincipen och talangkärnorna).
Innan vi fortsätter:
Kommentarer till termerna Autonoma organtalangkärnor (AO-TK)
och Manuella aktivitets-organtalangkärnor (MAO-TK)
Beträffande begreppen autonoma organtalangkärnor (AO-TK) och manuella aktivitets-organtalangkärnor (MAO-TK), förklarar Per Bruus-Jensen att han kompletterade dessa termer med ordet ”organ” (”organ”talangkärnor) för att underlätta förståelsen av dessa grupper av talangkärnor. Detta gjordes med utgångspunkt från det mänskliga perspektivet att våra fysiska kroppar byggs upp av organ. Därför är det viktigt att betona att dessa termer (organtalangkärnor) gäller oavsett vilken av de sju grundläggande organismprinciperna (mer information engelsk text organism principle) som är aktuell och avses (dvs. inte bara för organ). För att förtydliga: de autonoma organtalangkärnorna bygger upp alla typer av organismer i mikro-, meso- och makrokosmos (organismer för oss kända som elementarpartiklar, celler, organ, organismer, planeter, solsystem och galaxer). Utifrån detta perspektiv har vi (Therner & Löth) tillsammans med Per Bruus-Jensen övervägt en ändring av namnet till autonoma ”organismtalangkärnor”, men beslutat att behålla originalnamnet ”autonoma organtalangkärnor” då Per Bruus-Jensens använder detta i sina tidigare texter.
När det gäller begreppet ”manuella aktivitets-organtalangkärnor” skulle ordet ”organ” kunna uteslutas, men av samma orsak som nämnts ovan, har vi beslutat att även i detta fall behålla det ursprungliga namnet ”manuella aktivitets-organtalangkärnor”.
Minnestalangkärnor (M-TK) lagrar upplevelser som minnen och skapar det så kallade perceptionsarkivet; en individuell informationsbank som innehåller en enorm mängd referensmaterial. Perceptionsarkivet utgör en grundläggande förutsättning för perception och livsupplevelse, alla former av igenkännande och automatreaktioner. M-TK är också ”nyckeln” till fenomen och upplevelser såsom minnen från tidigare liv, xenoglossia, deja-vu-upplevelser och ”oförklarliga” beteende och reaktioner.
Den lagrade informationen i M-TK i perceptionsarkivet ger resonans till nya inkommande objektiva impulser via våra fysiska sinnen, syn, hörsel, etc. och påverkar hur vi transformerar, tolkar och reagerar på olika former av stimuli – dvs. transformation av objektiv verklighet till subjektiv verklighet, vilket är en central del av den så kallade Reality-Consciousness Transformation Process – X-RCT Processen.
Tidigare upplevelser av exempelvis farliga ormar, som finns lagrade i perceptionsarkivets minnestalangkärnor, resulterar normalt i automatiska reaktioner som den vi ser på bilden här. Allt eftersom erfarenhetsmaterialet avseende en viss situation eller händelse ökar i våra minnestalangkärnor blir våra reaktioner på den aktuella situationen allt snabbare och när erfarenhetsmaterialet blir tillräckligt omfattande reagerar vi direkt och helt automatiskt utan att medvetet först bedöma den uppkomna situationen – så kallade automatreaktioner.
Nedan följer några exempel på minnestalangkärnornas avgörande betydelse för minnen från tidigare liv mm. I detta sammanhang vill gärna hänvisa till Dr. Jim B. Tucker och hans kollegor vid the University of Virginia School of Medicine, Division of Perceptual Studies och deras froskning på barns minnen från tidigare liv.
I introduktionen på Division of Perceptual Studies hemsida skriver man bland annat följande:
”Vissa småbarn, vanligtvis mellan 2 och 5 år, talar om minnen från ett tidigare liv som de påstår att de har levt. Samtidigt visar dessa barn ofta beteenden, såsom fobier eller speciella förhållningssätt som är ovanliga inom ramen för deras familj här och nu, och som inte heller kan förklaras av aktuella händelser i nuvarande liv. I många fall beskriver barnets berättelser med stor precision en avliden persons liv och död.”
Barn börjar ofta berätta om sina minnen från tidigare liv när de är i 2-3 års-åldern och dessa minnen tolkas ofta av föräldrarna som fantasier eller drömmar. Vanligtvis brukar minnena avta succesivt för att upphöra i 6-8 års-åldern. Detta beror på att hjärnans kommunikation via kopplingskroppen med minnestalangkärnorna i evighetskroppen avtar i takt med att hjärnan utvecklas och blir mer och mer mogen för att bära och administrera individens dagsmedvetande*. Man kan likna detta med en mer eller mindre öppen dörr som sakta stängs.
* Läs mer Appendix link 5: States and Levels of Consciousness.
Under barnets utveckling kopplas dagsmedvetandet succesivt alltmer till den fysiska hjärnan, och det blir som en stängd dörr mellan dagsmedvetandet och nattmedvetandet. Detta innebär bland annat att vuxna normalt inte har tillgång till information från tidigare liv som finns 
lagrad i deras minnestalangkärnor i evighetskroppen. Men många kan få åtkomst av minnen och bilder från tidigare liv under meditation, regression eller hypnos – och andra kan få det helt spontant, ofta triggat och utlöst av en speciell händelse, miljö eller situation.
Bilden: den lille grabben säger till den äldre mannen: Hördu, när jag var i din ålder trodde jag inte heller på reinkarnation.
Sammanfattningsvis gällande barns minnen från tidigare liv, visar många studier att barn vanligtvis börjar uttrycka minnen från tidigare liv vid 2 till 4 års ålder och detta avtar oftast vid 6 till 8 års-åldern. Enligt den kosmiska världsbilden beror detta avtagande på att barnets hjärna successivt utvecklar förmågan att bära mer och mer av barnets dagtidsmedvetande, vilket leder till en alltmer begränsad dagsmedveten tillgång till det oerhört omfattande minnes- och informationsmaterialet som finns lagrat i minnestalangkärnorna i evighetskroppen.
Nedan följer några vanliga kännetecken gällande barn och minnen från tidigare liv. Barnen förmedlar ofta följande:
– att deras nya kropp känns konstig och att deras namn är felaktigt, att de faktiskt har ett annat namn,
– berättar om föräldrarna och familjen de haft i ett tidigare liv,
– visar rädsla för föremål och situationer kopplade till dramatiska händelser i ett tidigare liv,
– minns sin död och omständigheter vid dödsfallet,
– minns speciella händelser tydligt,
– beter sig som en vuxen i flera situationer,
– har färdigheter och kunskaper som de inte fått i sitt nuvarande liv.
I de fall barn besöker sitt tidigare hem eller en plats de haft kopplingar till i ett tidigare liv kan de peka på förändringar.
Många psykiatiker, teraputer, psykologer med flera har studerat vuxnas minnen och upplevelser av tidigare liv. Man har utarbetat olika terapimetoder baserade på hypnos, meditation och regression där människor försöker gå tillbaka till tidigare liv för att förstå orsaken till sina rädslor, fobier, ångest m.m. som de lider av och som det inte finns några rimliga förklarningar till i deras nuvarande liv.
Forskning påvisar att oförklarliga beteende, fobier, överreaktioner, rädslor och liknande i nuvarande liv ofta har orsaker i händelser och situationer som individen har upplevt i tidigare liv. Detta gäller inte minst dramatiska och traumatiska upplevelser.
Ett likartat fenomen är xenoglossia, förmågan att mer eller mindre förstå ett språk man inte kommit i kontakt med i sitt nuvarande liv. Eller att man känner sig bekant med en plats man inte har besökt eller kanske överhuvudtaget aldrig hört talas om, samt andra former av igenkännande och deja-vu-fenomen som inte kan relateras till ens nuvarande liv.
Mycket kortfattat är den övergripande förklaringen till dessa och liknande fenomen att en del individer kan komma åt viss information som finns lagrad i deras minnestalangkärnor, men som man normalt inte har tillgång till under sitt dagsmedvetna tillstånd i det fysiska livet.
Manuella aktivitets-organtalangkärnor (MAO-TK) är grundläggande för inlärda färdigheter; inlärning genom träning och övning som leder till utveckling av automatiska funktioner, så kallade manuella automatfunktioner. Se text ovan (länk) som beskriver de tre huvudsakliga utvecklingsstadierna för manuella aktivitets-organtalangkärnor: A-stadie; intressestadiet, B-stadie: träning/övningsstadie och C-stadie; automatfunktionsstadie.
Manuella aktivitets-organtalangkärnor ger också en förklaring till så kallade underbarn med deras fantastiska förmågor och färdigheter. Dvs. barn som i tidig ålder är mästare på tex. ett instrument, eller har andra anmärkningsvärt välutvecklade förmågor inom ett visst område. Detta förklaras av att de via sina MAO-TK har exceptionell tillgång till färdigheter som de utvecklat i tidigare liv där de uppnått mycket stor skicklighet eller ”mästarnivå”. Underbarnet och kompositören Wolfgang Amadeus Mozart är ett briljant exempel på detta. De tre barnen på bilden nedan har också enastående förmågor.
Gällande manuella aktivitets-talangkärnor ska tilläggas att dessa talangkärnor också genomgår en degenerationsfas när individen tappar intresse för en färdighet eller förmåga och inte använder eller utövar den. Det som en gång var en manuell automatfunktion blir då alltmer försvagad och går förlorad. Att intressen avtar och försvinner med tiden är en helt naturlig utveckling som styrs av jaget (X1) och dess urbegär i interaktion med hunger- och mättnadsprincipen (förändrings- och förnyelseprincipen) (X2), (se även eng. diagram-CR).
Autonoma organtalangkärnor (AO-TK) lagrar information för skapandet av organismer och initierar, styr och reglerar alla former av organismutveckling. Dessa talangkärnor är förprogrammerade och leder utveckling av automatiska funktioner, så kallade autonoma automatfunktioner* som är avgörande för hur allt liv tar form, utvecklas och fungerar på sitt helt specifika sätt.
* Inte att förväxla med manuella automatfunktioner (se MAO-TK ovan).
Kunskap och förståelse av AO-TK omkullkastar den traditionella teorin om att allt detta oerhört komplexa formskapande och denna mångfacetterade utveckling uteslutande är genetiskt programmerad, dvs. enbart styrd och beroende av genetiska förutsättningar.
Talangkärneprincipen är i hög grad relevant inom området epigenetik, då den via de genererade talangkärnorna har direkt inflytande på DNA-spiralens gener. Nämligen på det sätt, att talangkärnorna ”uppifrån” definierar och framtvingar nya geners framträdande i DNA-spiralen, vilken i detta sammanhang kan ses som ett neutralt ”keyboard” som talangkärnorna kan ”spela på” och härmed medverka till att bestämma ”musiken”; dvs. det faktiska evolutionsförloppet.
Talangkärnorna bidrar även till att förklara de så kallade sprången i evolutionen, representerade av nya arters relativt plötsliga framträdande och likaledes utdöda arters återkomst i evolutionen som nya arter i nya utvecklingsbanor via utnyttjandet av den enorma ansamlingen av talangkärnor de har med sig från sin tidigare existens (ämnet är beskrivet ingående av Per Bruus-Jensen bl.a. i boken Projekt Liv som belyser den Kosmiska Evolutionen).
Kort om autonoma organtalangkärnor ur ett mänskligt perspektiv.
Det primära formskapandet och de komplexa utvecklingsprocesserna med all dess underliggande information som finns ackumulerad och lagrad i de autonoma organtalangkärnorna, aktiveras på parafysisk nivå när reinkarnationsprocessen börjar. Det ska tilläggas att alla våra automatfunktioner och automatiska beteenden baseras på den information som finns lagrad i våra talangkärnor. Ser vi exempelvis på våra fysiska kroppar så är det bara 2-4% av kroppsfunktionerna som vi kan styra och kontrollera med vilja, dvs. nästan allt är automatfunktioner.
Som tidigare nämnts skapar och utvecklar talangkärnorna konstant ett unikt individuellt kraftfält, det sk. paragenetiska kraftfältet. Detta är av största betydelse för varje reinkarnationsprocess som individen genomgår och bestämmer vilket DNA-komplex på det fysiska planet som den disinkarnerade individen via sin nya semifysiska kopplingskropp kan ansluta till sin parafysiska evighetskropp. Det innebär alltså att det paragenetiska kraftfältet i princip är avgörande för vilka fysiska individer som är möjliga för den disinkarnerade individen att inkarnera genom. Med andra ord styr och begränsar det paragenetiska kraftfältet urvalet av vilka fysiska individer som kan bli den disinkarnerades individens föräldrar.
Det paragenetiska kraftfältet är en av de sex primära och styrande evolutionsfaktorerna, de sk. kosmiska teleostaterna (vilka vi återkommer till i ett annat avsnitt).
En ny inkarnation medför aktivering av den disinkarnerade individens autonoma organtalangkärnor på det parafysiska planet. Dessa talangkärnor initierar och styr komplexa processer på det fysiska planet via den transformerande semifyiska kopplingskroppen. Vi kan följa denna intensiva aktivitet och utveckling på det fysiska planet redan från befruktningsögonblicket, zygotstadiet och framåt.
Dessa automatiska processer och hela denna utveckling innefattar det Martinus benämner repetitionen, och innebär att vi repeterar tidigare stadier av vår utveckling. De stadier som är mest avlägsna från vårt nuvarande utvecklingsstadium repeteras först och snabbast. Repetitionsprocessen kan observeras och följas under embryoperioden och hela fosterutvecklingen genom de olika stadierna där de förprogrammerade autonoma organtalangkärnorna automatiskt styr och kontrollerar skapandet och formandet av en ny unik fysisk organism.
Den mycket tidiga och snabba utvecklingen och repetitionen inkluderar bland annat gälbågar och svans, vilka är exempel på organ och strukturer som inte längre är så viktiga eller inte behövs i framtida inkarnationer. De AO-TK som innehar ”äldre” program och styr dessa mindre viktiga strukturer är i olika stadier av degeneration, men några fungerar fortfarande och resulterar i rudimentära organ, exempelvis, blindtarm, visdomständer, svanskota och de yttre öronmusklerna.
Efter födelsen fortsätter repetitionen och vi repeterar olika sekvenser från tidigare liv, vilket i första hand påverkar den mentala och psykologiska utvecklingen. Repetitionen fortsätter under barndomen och uppväxten och avtar sedan. På vårt nuvarande utvecklingsstadium avslutas repetitionen när individen är omkring 28-30 år.
Det ska tilläggas att de autonoma organtalangkärnorna är direkt och organiskt förbundna med de organismstrukturer de underbygger, utvecklar och formar. Detta innebär att de autonoma organtalankärnorna försvagas och skadas när organet ifråga skadas, exempelvis genom att individen utsätts för gifter, genomgår en svår sjukdom, intar droger, råkar ut för en olycka och liknande som skadar organet. Skador på AO-TK kan på detta sätt påverka och resultera i utveckling av defekter, funktionsnedsättningar mm. i kommande inkarnationer.
Fortsättning på texten Ontologi II – Del III: X-Strukturen – Reinkarnation och den Sexuella Evolutionen,
följer på den engelska sidan Ontology II – Part III.
Symbolen nedan (till vänster) illustrerar delar av X-strukturen och är en förenklad bild av organismkomplexet (till höger) och innefattar fysiska, semifysiska och parafysiska strukturer.
The X-Structure – The Living Being and The Organism (Xom3) NCP X-AIONS
De tre organiska nivåerna: Fysisk, Semifysisk och Parafysisk
A. representerar den temporära fysiska kroppen, det är bara denna del som traditionell vetenskap känner till.
B. representerar den temporära semifysiska kroppen, den sk. kopplingskroppen eller transformationskroppen. Förenklat uttryckt utgör den en förbindelselänk mellan fysiska nivåer, nollpunktsfältet och parafysiska nivåer. I framtiden när naturvetenskapen har kommit längre kan det bli möjligt att i vart fall delvis registrera och observera kopplingskroppen.
C. representerar den parafysiska evighetskroppen som existerar och fungerar helt oberoende av den fysiska kroppen och den semifysiska kopplingskroppen. Den parafysiska kroppen kan inte verifieras av traditionell vetenskap då den är uppbyggd av energier och strukturer som inte kan registreras med våra fysiska sinnen och tekniska mätinstrument.
Sammanfattningsvis är den parafysiska evighetskroppen helt överordnad den temporära fysiska kroppen och den semifysiska kopplingskroppen, och som symbolen visar utgör de fysiska och semifysiska strukturerna relativt små delar av organismkomplexet.
Den Semifysiska Kopplingskroppen (Transformationskroppen)
Den semifysiska kopplingskroppen är primärt av parafysisk natur och verkar och fungerar som en transformations- och överföringzon, och utgör en organisk länk mellan den temporära fysiska kroppen och den parafysiska evighetkroppen. Detta innebär att kopplingskroppen är förbunden både med den parafysiska evighetskroppen och den fysiska hjärnstrukturen, och fungerar som en parafysisk förlängning av hjärnan.
Dagsmedvetande och Nattmedvetande
Hjärnan är primärt förbunden med kopplingskroppen när vi är vakna, Martinus kallar detta tillstånd för dagsmedvetande* och vi är då medvetet närvarande på det fysiska planet. Under sömnen, sk. nattmedvetande* är kontakten mellan hjärnan och kopplinskroppen temporärt nästan bruten och medvetandet är därmed mer eller mindre bortkopplat från det fysiska planet, detta innebär att nattmedvetandet är knutet till de semifysiska och parafysiska strukturerna och nivåerna.
* Läs mer, Appendix link 5: States and Levels of Consciousness (eng. tekst)
Kopplingskroppen – Sömn och Död
Sömnens främsta funktion är att avlasta den fysiska organismen och ge den möjlighet att regenerera, samt även att avlasta och stärka den semifysiska kopplingskroppen så att den har förmåga att ta över med maximal kapacitet om individen plötsligt skulle avlida och därmed mista sin fysiska kropp.
Det kan tilläggas att efter döden när kontakten med den fysiska kroppen har upphört, så har den semifysiska kopplingskroppen fortfarande en viktig funktion under en övergångstid, innan den löses upp och livet fortsätter på ”högre” parafysiska existensplan/ tillvaroplan via evighetskroppen.
Ödeselementet med Talangkärnorna i Evighetskroppen
Talangkärnorna* finns i en central del av den omfattande parafysiska evighetskroppen, det sk. ödeselementet, (primär nivå, primärt psykiskt kraftfält/ högpsykiskt kraftfält (PP-force field) area d (Xom3)).
* Se Talangkärneprincipen.