De Kosmiska Skaparprinciperna

Morfogenetiska Effektkonstanter

– Översikt –
Therner & Löth

Kort Introduktion: Moderenergin, den primära grundenergin (se ”De Kosmiska Kvalitativa Grundenergierna”) innehar och verkar via en rad så kallade Kosmiska Skaparprinciper, även benämnda morfogenetiska effektkonstanter; formgivande och strukturerande krafter som upprätthåller och organiserar livet och verkligheten. Vi kan empiriskt observera verkningarna av dessa morfogenetiska effektkonstanter bl.a. i form av det vi benämner naturlagar och naturkonstanter med deras oerhört finstämda precision och exakthet etc. Det manifesterade multidimensionella Kosmos är ett resultat av de kosmiska skaparprinciperna.

De Kosmiska Skaparprinciperna (morfogenetiska effektkonstanter) fungerar som ”transformationsprocesser”, vilka resulterar i kontraster till X0-naturen:

• Helhet → Livsenheter, separation (uppdelning i enheter/ kvantar)
• Tomhet → Energi, materia
• Stillhet → Rörelse
• Oändlighet → Rum
• Evighet → Tid

Det ska betonas att skaparprinciperna samverkar (dvs. de verkar alltså inte självständiga och oberoende av varandra). Alla effekter av skaparprinciperna beror på interaktion mellan flera principer. I sammanställningen nedan beskrivs huvudeffekterna av de olika skaparprinciperna, vilket också framgår av respektive princips namn.

Kort sammanfattning av några av de viktigaste
Kosmiska Skaparprinciperna (Morfogenetiska effektkonstanter)

Vi hänvisar också till Supplementary*, section 12: the Cosmic Creative Principles/ the Morphogenetic Effect Constants – Classification.(*Supplementary Information to Ontological Presentations)

Polprincipen – effekt: alla polära tillstånd, t.ex. plus/minus, nord/syd, hankön/honkön, sändning/mottagning av energi, dvs. ger Jaget (X1) möjlighet att sända energi och mottaga energi. Utgör alltså en förutsättning för att 1. skapa, dvs. sändning av energi; utåtriktad verksamhet, manifestation och 2. uppleva, dvs. mottagning av energi; inåtriktad verksamhet, perception.
Den s.k. maskulina resp. feminina polen är också avgörande för sexualitet och kön samt nödvändiga för fysisk fortplantning.

Kontrastprincipen – effekt: alla kontraster och motsatsförhållanden, t.ex. dag/natt, ljus/mörker, svart/vitt, surt/sött, gott/ont, vackert/fult, glädje/sorg etc. Kontrastprincipen innebär enkelt uttryckt skillnader och variationer i de kvalitativa grundenergiernas frekvenser, vibrationsfält och kombinationer, och är en absolut förutsättning för att något överhuvudtaget ska kunna registreras och uppfattas av någon – utan kontrast ingen upplevelse. Kontrastprincipen innebär i grunden statiska kontrastförhållanden som gradvis blir dynamiska genom samverkan med förändrings- och förnyelseprincipen, se nedan.

Subprincip:
– Förändrings- och Förnyelseprincipen/ Hunger- och Mättnadsprincipen:
specificerar urbegäret, viljeföring, intention, målinriktning, förnyelse och variation av livsupplevelse, utveckling, dynamiska kontrastverkningar, förändrings- och förnyelseeffekter både externa (omgivning, miljö) och interna (mentala, psykologiska), samt i den individuella organiska strukturen, organismutveckling. Som framgår av namnet på principen kan den lite förenklat illustreras med hungerfas, följd av mättnadsfas, följd av ny hunger, ny mättnad, ny hunger …

Perspektivprincipen – effekt: alla perspektiviska effekter, tex. proportioner, dimensioner, graderingar, hierarkiska system, m.m. Genom perspektivprincipen upplever vi förhållanden i tillstånd, storlek och avstånd m.m. Kan enkelt illustreras med storleks och avståndsförhållanden i rum och tid, t.ex. upplevelsen (X3 subj.) av att ett objekt blir mindre i takt med att avståndet till objektet ökar, och upplevelsen av dåtid, nutid, framtid, upplevelsen av en början och ett slut.
Det är omöjligt att uppleva den obegränsade initiala verkligheten (X0-naturen) som den är, dvs. oändlighet, evighet, tomhet, stillhet, helhet. Perspektivprincipen innebär att Jaget (X1) upplever verkligheten i form av begränsningar, vilket utgör en av förutsättningarna för perception och livsupplevelse (X3 subj.) All upplevelse är transformerade och begränsade versioner av den obegränsade X0-naturen.

Rörelseprincipen – effekt: alla former av rörelser. Allt skapat (X3) är uttryck för liv och innebär rörelse. Skapelse innebär energiomsättning och manifesterar sig i praktiken som rörelse, de fem universella rörelsearterna: 1. stamrörelsen (den primära rörelsen) innebär positionell rörelse ”från A till B” och de fyra avläggarrörelserna (härledda från stamrörelsen), vilka vi känner som 2. rum, 3. tid, 4. transformation/ förändring/ förvandling, 5. materia.
Stamrörelsen har både objektiv och subjektiv status, medan de fyra avläggarrörelserna är subjektiva versioner (X3 subj.) och därmed alternativa representationer av den objektiva stamrörelsen (X3 obj.), transformerade av X1 i interaktion med X2.
Martinus betonar att rörelse är livets främsta kännetecken – och vidare att alla rörelser i det oändliga Kosmos neutraliserar varandra, vilket bekräftar den bakomliggande och alltomfattande X0-naturen dvs. tomhet och stillhet.

Kretsloppsprincipen – effekt: strukturerar rörelse i kretslopp, alla former av kretslopp. Alla rörelser sker i kretslopp. I absolut mening finns inte den raka eller räta linjen, då den alltid utgör en del av ett kretslopp. Alla rörelsearter i Kosmos befinner sig i cirkelbanor, dvs. varje rörelse formar en cirkelbana – Lagen för rörelse, (Martinus symbol no 15). Om energierna inte var bundna i kretslopp, skulle det inte finnas något liv.

Subprinciper:
– Reinkarnationsprincipen: under perioder av vår eviga evolutionsprocess lever vi växelvis i en fysisk värld och i en parafysisk värld, under dessa perioder är reinkarnation en nödvändighet. Reinkarnationsprincipen fungerar bl.a. som ”livsförnyare” (utbyte och förnyelse av fysiska kroppar) i den fysiska världen, och är viktig för oss i vår utveckling mot högre livsformer.
– Karma eller Ödesprincipen: allt, både positivt och negativt, vi ”sänder ut” (handlingar, tankar, känslor mm) kommer förr eller senare tillbaka till oss. Energierna återkommer alltid i en eller annan form till sitt upphov – Lagen om orsak och verkan/ Karmalagen/ (Ödeslagen).

Livsenhetsprincipen/ Materia- och Livsenhetsprincipen – effekt: uppdelning av helheten och strukturering av energi i enheter, organisering och strukturering i livsenheter (energienheter, livskvantar) t.ex: elementarpartiklar, celler, organ, organismer, planeter, solar, galaxer. Livet organiserar sig som ”liv inuti liv”, och därmed i gemensam interaktion och ömsesidigt beroende. Alla levande varelser är odödliga livsenheter i det oändliga, multidimensionella och alltomfattande Kosmos.
Martinus illustrerar livsenhetsprincipen symbol nr 7, inledande resumé: ”Världsalltet, Kosmos är en oändlig enhet; ett alltomfattande levande väsen som består av alla existerande levande väsen. Dessa är organiserade som Liv inuti Liv. Det vill säga att varje väsen både är ett makroväsen som ger livsrum åt mikroväsen – och ett mikroväsen som får livsrum av ett större makroväsen. På det sättet är alla levande väsen orubbligt livsbetingande för varandra.”
Livsenhetsprincipen är ansvarig för den manifesterade verklighetens fraktala natur, dess uppdelning i enheter av alla former, inklusive levande varelsers organismer. Med andra ord betyder detta att det levande Kosmos på det manifesterade planet, har delat upp och strukturerat sig i livsenheter; tre-eniga ”livskvantar” dvs. levande varelser. Komplementariteten helhet/enhet och dualitet/separation, samt ”the Structure of Entanglement” (strukturen för ”sammanlänkning”) beror primärt på livsenhetsprincipen.

Subprincip:
– Organismprincipen: innefattar sju olika huvudprinciper för organismer. Dessa sju huvudprinciper upprepar sig i olika versioner i det oändliga, både ”uppåt” i makrokosmos och ”neråt” i mikrokosmos. De sju grundläggande organismprinciperna är för oss kända som följande ”enheter”: 1. elementarpartiklar, 2. celler, 3. organ, 4. organismer, 5. planeter, 6. solsystem, 7. galaxer. Det finns åtskilliga mellanprinciper och variantprinciper, utöver de nämnda sju huvudprinciperna.

Talangkärneprincipen – effekt: ackumulering av erfarenheter och egenskaper i stabila lagringsenheter s.k. talangkärnor. Talangkärnornas huvudfunktion är att lagra och ackumulera alla våra upplevelser, erfarenheter, egenskaper och andra färdigheter så att vi kan återanvända och utveckla dem, och ta med oss dem från liv till liv. Talangkärnorna utgör en absolut förutsättning för alla livsformers utveckling och evolutionsprocess. Kort uttryckt kan en talangkärna beskrivas som ett organiskt, parafysiskt kraftcenter som inkluderar alla erfarenheter ett levande väsen har förvärvat inom vissa områden under sin eviga existens. Alla dessa erfarenheter och kunskap är transformerade till kodifierade vibrationsmönster som innehåller de ”data” eller ”program” som respektive talangkärna ”administrerar”.
Talangkärnorna har stor betydelse för perceptionsprocessen och skapandet av qualia, livsupplevelse. En speciell typ av talangkärnor bildar ett personligt ”förnimmelsearkiv” där alla våra tidigare upplevelser finns lagrade. Informationen som finns ackumulerad i dessa talangkärnor ger resonans till nya inkommande objektiva impulser och påverkar hur vi transformerar, tolkar och reagerar på stimuli, dvs transformation av objektiv verklighet till personlig subjektiv verklighet (the Reality-Consciousness Transformation Process, X-RCT Process).
Speciella s.k. organtalangkärnor innehåller information för skapandet och utvecklandet av organismer. Organtalangkärnorna är avgörande för hur allt liv tar sin form, växer och utvecklas på sitt specifika sätt (avfärdande den traditionella teorin om att alla utvecklings och komplexa formskapande processer enbart är genetiskt programmerade). De primära utvecklings och formskapande processerna med all dess underliggande information finns ackumulerade i organtalangkärnorna och aktiveras på den parafysiska nivån.

Tillägg: Talangkärneprincipen är också i hög grad relevant inom området epigenetik, då den via de genererade talangkärnorna har direkt inflytande på DNA-spiralens gener. Nämligen på det sätt, att talangkärnorna ”uppifrån” definierar och framtvingar nya geners framträdande i DNA-spiralen, vilken i detta sammanhang kan ses som ett neutralt ”keyboard” som talangkärnorna kan ”spela på” och härmed medverka till att bestämma ”musiken”; dvs. det faktiska evolutionsförloppet. Talangkärneprincipen bidrar även till att förklara de s.k. ”sprången” i evolutionen, representerade av nya arters relativt plötsliga framträdande och likaledes utdöda arters återkomst i evolutionen som nya arter i nya utvecklingsbanor via utnyttjandet av den stora ansamlingen av talangkärnor de i överflöd har med sig från deras tidigare existens (ämnet är beskrivet ingående av Per Bruus-Jensen bl.a. i boken Projekt Liv som belyser den Kosmiska Evolutionen).

Utveckling- Beskydd- och Föräldraprincipen – effekt: alla former av utveckling (ex.vis fysisk, biologisk, psykisk, emotionell, intellektuell), beskydd, föräldraskap, vård och omsorg, ledarskap, guidning, undervisning, skola och utbildningssystem, etc., principen innebär också ett övergripande beskydd och ansvar för all form av utveckling i större perspektiv inklusive evolutionen.
(Martinus benämner denna princip ”Världsåterlösningsprincipen” och även ”Föräldraprincipen”, NCP X-AIONS, Therner & Löth använder begreppet ”Utveckling- Beskydd- och Föräldraprincipen”).